Hörneå bys hemsida www.becken.se
Raggarungens bekännelser!
Del 3 - Min första egna ragg slutade illa.
Året var 1961 och jag hade just fått mitt nya körkort. Se bild.
Bee-Bopvågen hölls uppe med Brylcreme och naturligtvis var det lätt att ragga upp någon söt tjej med en sån look.
Jag hade ingen egen bil då, men hade via en äldre kompis lyckats hyra en Volvo PV från en hyrfirma över en helg. Jag var för ung för det, då man skulle var 21, för att få hyra. Raggen gick runt stans gator och snart var söta Majvor uppraggad och färden gick mot I20-skogen som var ett av de populära ställena att stanna till och kramas på. Det var tät dimma och mörkt denna kväll men det var ju egentligen bara bra.
I baksätet spelade en transistorradio mysig musik och allt var frid och fröjd tills det bankade hårt på sidorutan. Upp dök en brysk militär som barskt ropade att ”här får ni inte vistas, det är militärt område”. Det visste ju jag, för jag hade ju varit med i hemvärnet sedan jag var 16 och legat där och skjutit både med Mauser, kpist och maskingevär på tavlor och annat skräp i skogen. Jag kände mig ju nästan som ”hemma” på området. Vi startade i alla fall upp Volvon och drog iväg snabbt från skjutbanan, tätt följda av militärpolisen.
Lätt stressad ökade jag farten och i dimman och mörkret gick jag med alltför hög fart fram mot en korsning, som jag visste fanns, men trodde att den var längre fram, ner i diket, mot en stenmur och med bra fart fram mot soldattorpet, som ff finns där, rev ner en gärdesgård och kraschade mot den norra grindstolpen. Volvon såg illa ut på höger sida, sönderriven, tanklocket bortslitet, bucklig och jävlig rent ut sagt. I baksätet hade transistorradion helt enkelt gått av på mitten men den spelade glatt ändå trots att bara trådarna höll den samman som ett gångjärn.
Sköna Majvor var blek och hade skråmor på benen men inga andra skador.
Militärpolisen stannade bara till snabbt och svor , sen försvann han mot kasernerna på I20 och ringde förstås polisen. Han brydde sig tydligen inte om hur det gått för oss, som han i princip jagat ut ur I20-skogen, men bilnumret noterade han och polisen ringde han. Bussig kille.
Volvon gick att starta och vi tog oss upp på vägen igen och åkte hemåt. I ögonvrån såg jag att ett blåljus närmade sig från stan, polisstationen låg då nära nya operahuset där också brandstationen fanns, men vi svängde av mot Västerslätt där jag då bodde och Majvor den sköna, skjutsade jag först till hennes hem på Grubbe. Vi träffades många ggr sedan denna händelse också och var goda vänner.
Efter några timmar hämtades jag av polisen till polisstationen för provtagning mm, men jag var ju nykter som vanligt och fick sedan snällt gå hem mitt i natten, efter förhör och sedvanliga noteringar, men inga böter eller andra påföljder. Det blev ändå en dyr affär eftersom jag fick betala självrisken för skadorna på hyrbilen. Därpå blev jag uppkallad till I20 för att göra upp om skadorna på soldattorpet. Där satt en militär man med en massa järnskrot på axlarna och dikterade vad som skulle göras. Eftersom jag inte hade ngt jobb och inkomst just då, jag var just inkallad till militärtjänstgöring på F21, så skulle jag få reparera grindstolpen och gärdesgården. Sagt och gjort. Veckan därpå cyklade jag dit med lite verktyg och fixade skadorna så pass bra att de står kvar än idag.
Sedan den dagen har jag kört prickfritt i trafiken i 52 år och eftersom skadorna på PV-n drabbade en hyresfirma så drabbade det ju inte heller mitt körkort och försäkringsbolag med ngn prick!
Därefter ryckte jag in i lumpen utan en enda krona på fickan. Alla besparingar gick åt till hyrbilen och självrisken för att reparera den. En viss grundinställning till militära tjänstemän hade också redan bildats vilket kanske också påverkade resultatet i det militära. Kanske var det den här händelsen som låg bakom att jag inte fick bli flygmekaniker, som jag beskrivit i avsnittet om Startjeepen – vad tror ni? På den tiden höll man koll på folk mera än idag. SÄPO duvet!
Hörneå 2013-02-16 Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se